Vrakplundrare suddar ut vår historia
Vid de första dykningarna för mer än två år sedan kunde marinarkeolog Jim Hansson direkt konstatera att fyndet stack ut rejält. I lasten finns åtskilliga tunnor med högkvalitativt osmundjärn – därav "Osmundvraket" (skeppets riktiga namn är okänt).
Det välbevarade vraket ligger på 28 meters djup. Skeppstypen verkar ha varit en så kallad holk byggd helt i furu med tre master, drygt 20 meter långt.
Nu har fortsatta dykningar visat att vraket varit utsatt för plundring, sannolikt i perioden januari–juli förra året. Plundringen är polisanmäld.
Stulen historia
– Det är bedrövligt, som att man drar sidor ur en bok – till slut är det bara omslaget kvar och då är det inte lätt att förstå innehållet. Det är vår historia det handlar om, den är jätteviktig. Om vi inte har informationen kan historien förvanskas och användas felaktig, säger Jim Hansson till Mitti.
Bland de stulna objekten finns en trefotsgryta från 1540-talet och en keramikskål.
– Som tur är finns det foton, så de föremål som stulits är dokumenterade, säger ger Jim Hansson till Dagens Nyheter.
Misstänker liga
Det är oklart hur plundrarna tog reda på positionen. Jim Hansson, som är anställd på Statens maritima- och transporthistoriska museer, tror att det kan röra sig om en utländsk liga som noterat marinarkeologernas dykplats.
Kvar i vraket finns minst 20 synliga tunnor med osmundjärn. Kanske rör det sig om totalt ett 50-tal tunnor, enligt marinarkeologerna.
Den här järntypen styckades upp i mindre bitar, osmundar, på cirka 260 gram och var en viktig exportvara som skeppades ut från Sverige till framför allt nordtyska hamnar. Osmundjärn användes bland annat för att göra vapen. Det hade också funktion som betalningsmedel.
Vraktätt eldorado
– Det finns bara två vrak till som man hittat med osmundar i Östersjön, ett i Gdansk och ett utanför Rügen, säger Jim Hansson till DN.
Tunnorna med osmundjärn är också daterade till 1540-talet.
Ombord finns även åtta tunnor som förmodligen innehåller exportvaror som tjära, vax, tran eller smör.
Farvattnen utanför Dalarö är ett vraktätt eldorado för marinarkeologer. Att flytetyg från Gustav Vasas dagar, som Osmundvraket, är i så gott skick efter århundraden på botten förklaras bland annat av syrefattigt vatten fritt från skeppsmask.
Fakta: Osmundjärn
Under medeltiden ökade behovet av järn. Produktionen intensifierades med gruvor och masugnsteknik. Masugnarnas osmundjärn var billigare än blästbrukets produkter.
Det smidbara järnet höggs sönder i mindre klumpar som kallades osmundar, en sorts ämnesjärn med en vikt runt 260 gram. Osmundjärnet gjordes från 1500-talet av tackjärn.
Svenska osmundjärn exporterades till flera olika delar av Europa under medeltiden. Det första skriftliga belägget för export av järn är från 1200-talet.
Under senmedeltiden var de främsta importörerna nordtyska hamnar, där Lübeck/Hamburg var störst vid 1300-talets slut. Nederländerna kom att spela en allt större roll som importör under slutet av 1400-talet.
Sveriges export var cirka 3 500 ton per år under 1500-talets andra hälft. Mot slutet av 1500-talet blev Danzig den största importören.
Källa: Vrak – Museums of wrecks
