De vill inte leva med slit och släng

Runt millenieskiftet gick Jenny Svensson en utbildning i ekologi/internationell solidaritet. I den ingick en resa till Indien, där det blev mycket påtagligt vad alla dessa plaster och bekämpningsmedel gör för både människor och miljön. Sedan dess har trebarnsmamman sett

plastproduktionen fullständigt explodera.

– Det skrämmer mig, säger Jenny, som startade en second hand-butik på Marieberg för sex år sedan. Då var tiden inte mogen för återbruk.

– Folk kom med sina gamla,trasiga kläder som de inte ville ha, men ingen vill köpa dem.

Nu har något hänt. Och Jenny tänker att det är en ”Gretaeffekt” , som hon hoppas håller i sig.

Som hon ser det har situationen blivit ohållbar vad gäller konsumtion

Vi pratar kläder hemma hos henne Brömsebro. Hon bor med sin familj i ett gammalt hus som har varit affär. Maken, Mattias Nilsson, är miljöhandläggare på Länsstyrelsen och Jenny har ett eget företag med det passande namnet Återfunnen, där hon bland annat jobbar med återbruksdesign och konst.

Nu vill hon definitivt inte framstå som duktigare än andra, men Jenny menar att man blir bra om man tränar och att de flesta nog kan laga ett litet hål på ett klädesplagg som har gått sönder – i stället för att som många gör, slänga hela plagget.

Så kan hon plocka fram sonens favorittröja med en söt nyckelpiga på ryggen. Den döljer fläcken som inte gick bort. Och Evelyns klänning i t-shirttyg blev så fin när den förlängdes med en urväxt tröja.

– Det är roligt att säga att jag sydde den här till min dotter, säger Jenny, som ofta hör andra säga att de inte har tid att återbruka.

– Men det tar ju tid att handla också.

Som trebarnsmamma ser hon i stället att de pengar som sparas in kan omvandlas i tid. Och inte som ett tecken på fattigdom.

– Vi som lever i det här samhället har så mycket pengar att vi kan köpa allt och då vill ingen skylta med att man egentligen inte har råd. Det är ju klart att vi ska ge våra barn det bästa. Men all denna konsumtion har ju gjort att vi har tappat känslan för jordens resurser, säger Jenny och konstaterar att hon vill göra annat för sina pengar än att beställa billiga kläder som hon egentligen inte behöver på nätet – och som hon sedan knör in i garderoben bara för att hon inte orkar skicka tillbaka dem.

Dessutom har det blivit lite av en utmaning att tänka ut nya användningsområden. Som till exempel de gamla gardinerna som blev presentpåsar.

– Jag har länge retat mig på dessa högar med presentpapper. Så till ju ska jag sy påsar till hela familjen av de gamla dukarna som ligger här och skräpar.

Som Jenny och hennes man ser det blir inte deras barn mindre lyckliga av att dela på en surfplatta. Tvärtom tror de att det är roligare att använda den tillsammans.

Nioåriga Evelyn har förvisso en egen mobil efter en incident då hon blev bortglömd på skolbussen. Men den är gammal och har inte alla finesser många jämnåriga tar för givna.

– Ska man köpa nya mobiler finns det de som är bättre producerade, tipsar hennes mamma och tillägger att hennes hushåll självklart köper nytt också.

Här skulle hon som klimatmedveten konsument vilja se en tydligare märkning av varor, i stället för att behöva ta sig genom en djungel på egen hand. Inte minst vad gäller kläder.

– Jag vill se en märkning som är på riktigt, så att jag vet vad jag köper. Helst en sådan som KRAV, där det finns en tydlig certifiering. Som det är nu kan butikerna sätta vilka eco-märkningar de vill utan att det betyder något.

Som Jenny ser det råder en oacceptabel nonchalans. Som till exempel när de skulle köpa barnmatsflaskor som inte innehöll platsmjukgöraren Bisfenol.

– Då fick vi leta efter flaskor som var märkta med att de inte innehöll det giftet. I stället för tvärtom. Det gjorde mig arg på riktigt.