Vad händer om kritik mot sociala medier censureras på sociala medier?
Inför EU-valet släppte Kommunistiska partiet en reklamfilm där de uppmanar folk att ha sex i stället för att rösta. Men Facebook tyckte inte om filmen, då den bryter mot deras policy om nakenhet, och filmen togs ner. Amerikansk moralpanik kring nakenhet tillåter nämligen inte att svenska Facebook-användare tittar på halvnakna personer.
Facebooks censurkniv har tidigare främst riktat udden mot olika debattörer på högerkanten. Senast gällde det sju kända amerikanska debattörer som förbjuds från att starta konton på Facebook och Instagram (som är ägs av Facebook) som ansågs bryta mot Facebooks regler om ”farliga individer och organisationer”. Alex Jones, som driver konspirationssidan “Infowars” har även blivit permanent avstängd från sociala medieplattformen Twitter (Expressen den 3 maj 2019). För några år sedan skapades även rubriker när pastorn Stanley Sjöbergs Facebook-konto blev nedstängt. Han hade bland annat kritiserat Pride och Elisabeth Ohlson Wallins utställning Ecce Homo som framställer Jesus omgiven av transvestiter (Expressen juni 2016).
Facebook används i dag av nästan 80 procent av den svenska befolkningen (Dagens analys, 2018). Över två miljarder människor har Facebook-konton och hälften av alla Facebook-användare får sina nyheter från den sociala mediejätten. Facebook är alltså en större källa till information än de flesta morgontidningar, eller för den delen internationella nyhetsprogram.
Och motiveringen till Facebooks censur heter att hat och hot på internet är ett “hot mot demokratin”. Falska nyheter gör att människor blir felinformerade och får dåliga åsikter. Att åsikter och personer blockeras görs alltså med förevändningen att “skydda demokratin”. Och visst, det är illa att det sprids så mycket desinformation.
Men vad är egentligen värst? Att falska nyheter sprids och att människor på internet har åsikter som vi inte sympatiserar med? Eller att ett fåtal nätjättar i princip får monopol på tillgången till information? Nätjättarna kan, om de så vill, påverka val, lobba för specifika politiker eller partier och påverka människors åsikter i en riktning som passar deras agenda. Nätjättarna är dessutom helt icke-transparenta. Hur gör man exempelvis för att överklaga ett beslut?
Faran med censur på sociala medier är naturligtvis att det sållas godtyckligt. Att uttrycka att man ogillar någon, eller något, behöver inte vara ”hat”, det är en åsikt. Vad händer exempelvis om sociala medier-plattformar bestämmer sig för att moderata eller vänsterpartistiska åsikter är hat? Om de anser att sänkta skatter är “hat mot fattiga”? Eller att kärnkraft är “klimat-hat”? Vad händer om kritik mot sociala medier censureras på sociala medier?
Det är inte falska nyheter som är hotet mot demokratin, det är rädslan för att människor ska få för sig fel saker och hotet om falska nyheter som är det riktiga hotet mot demokratin. Risken med både statliga - och nu även storföretags – begränsningar av internet är att vi bara får den information som de vill att vi ska ha tillgång till. Yttrandefriheten är till för att människor ska få ha åsikter som inte går i linje med majoritetssamhällets. Det är deras åsikter vi skyddar med yttrandefriheten. Hotet mot demokratin kommer inte från dåliga åsikter, det kommer från de som vill inskränka vår möjlighet till dem.
