Niklas Wiklund: Sverige stod modell för Finland - sen avvecklade vi

Men lagom till att det moderna och världens kanske mest trendkänsliga land hade monterat ned det militära försvaret, och i sin helhet ställt om det mot internationella insatser, förändrades vårt omvärldsläge - och det snabbt.

Ryssland började hota grannländer, starta krig och flytta gränser i Europa. Detta ingick inte i den svenska planen. Således skulle försvaret ställas om igen. Värnplikten hann endast vara avskaffad i sju år. Det lilla bonsai-försvaret (litet med välskött) som fanns kvar skulle återigen försvara hela Sverige.

Men det var inte bara militära förband som avvecklades. Hela strukturen för det civila försvaret i form av myndigheter och aktörer med olika ansvarsområden i kris och krig raderades mer eller mindre ut av de socialdemokratiska regeringarna under 1990- och 2000-talet, dock utan några större invändningar från övriga partier.

Sverige var innan nedmonteringen ett föregångsland när det gällde civilt försvar, och har utgjort modell för exempelvis Finland. Vi hade stora lager av drivmedel, livsmedel, sjukvårdsmaterial och läkemedel inom landets gränser. Men här avvecklades i princip allt. Vi var ju ett modernt land som anpassade oss efter vår samtid, och i samband med inträdet i EU skulle vi inte heller behöva ha stora lager av nödvändiga produkter. Vi var ju en del av ett stort samarbetsprojekt och leveranser ”just in time” var det nya!

2015 förordade försvarsberedningen en återuppbyggnad av både det militära och civila försvaret men det visade sig bli problematiskt. Att avveckla det mesta hade gått fort, men att bygga upp skulle ta tid. Det fanns inte heller någon politisk betalningsvilja, och därmed har inte mycket hänt. I stället begravdes många frågor i utredningar.

När ett virus från Kina nu drar över världen, skördar liv och sätter sjukvården på svåra prövningar, fick vi en kvittens på det civila försvarets status. Redan vid en relativt mild påfrestning på samhället, i jämförelse med vad ett krig skulle åstadkomma, går sjukvården på knäna i vissa delar av landet.

Det saknas grundläggande skyddsutrustning och det saknas vissa nödvändiga läkemedel. Det stod snabbt klart att lagerhållning och beredskap knappt existerade! ”Just in time”-konceptet fungerade plötsligt dåligt när länder inom EU i första hand såg om sitt eget hus och stoppade leveranser av bristvaror. Ansvaret för detta haveri kommer helt säkert bli föremål för en omfattande granskning när läget normaliseras igen.

Tidigare i veckan meddelade Myndigheten för samhällsskydd och beredskap att man bedömde att det i ett läge där man inte fick fram tillräckligt med kemikalier för vattenrening, möjligen kunde bli problem med dricksvattenförsörjningen. Allt som en konsekvens av otillräcklig lagerhållning och beredskap inom landets gränser. Listan på saker som har påverkats under relativt kort tid kan göras mycket lång.

Det är för tidigt att dra några långtgående slutsatser av konsekvenserna från coronaviruset men en sak är säker: det kommer krävas en total översyn inom alla områden som är en förutsättning för ett fungerande samhälle vid svåra påfrestningar. Det finns således all anledning för världens kanske mest trendkänsliga land att se över försörjningsstrategier, beredskap och lagerhållning. Att det gapar tomt bara några veckor in i en kris, när alla länder i första hand ser om sitt eget hus, är inte en hållbar strategi även om den möjligen är modern.

Här finns det skäl att höja ett varningens finger. Det vore ytterst olyckligt om det blir en kamp om resurserna när det civila försvaret nu kommer att ses över. Det finns en uppenbar risk att trendkänsliga politiker väljer att flytta pengar från den påbörjade återuppbyggnaden av det militära försvaret till uppbyggnad av det civila försvaret. Det vore en mycket farlig väg att gå, och det skulle spela en militär antagonist i händerna.

Niklas Wiklund, försvarskrönikör för BLT:s ledarredaktion