Anders Gustafsson: Statistisk synvilla gör Sverige till miljöbuse

”Tvärtemot vad de flesta tror är Sverige bland de sämsta länderna i Europa på att skydda vår natur (...) Bland 27 EU-länder ligger vi i själva verket på plats 19 när det gäller hur stor landareal vi procentuellt sett har skyddat”.

Orden kommer från en debattartikel med den dramatiska rubriken ”Sveriges naturskydd bland det sämsta i EU” (SvD Debatt den 19 maj 2013). Undertecknarna bestod av flera framträdande namn inom svenska Världsnaturfonden WWF.

Statistik som denna låter i de flestas öron alarmerande och chockerande. Va, är det sant? Kan det vara möjligt? Sverige?

Men statistik är inte lätt och än mer svårt blir det när länder ska jämföras. Vad avses med skydd? Vad avses med skog? Rapporterar alla länder in statistik på samma sätt? Och vad innebär inrapporteringen för de internationella åtagandena som Sverige har förbundit sig till?

För en lekman är det väldigt svårt att hänga med i statistikrabblandet men i dagarna kom en välbehövlig rapport från LRF som hjälper till att reda ut några av begreppen och missförstånden om hur svenskt naturskydd står sig i en internationell jämförelse.

Låt oss ta ett exempel. Med 14 procent skyddad natur placerar sig Sverige långt ner i EU-listan som rankar länder efter hur mycket natur de skyddar. Tyskland – med mer än 37 procent av sin landareal skyddad – hör dock till toppskiktet. Betyder det att Tyskland skyddar mycket mer natur än Sverige?

Svaret är nej, åtminstone utifrån vårt nationella sätt att se det. I vårt södra grannland utgörs 90 procent av den skyddade arealen av landskapsskyddsområden som i stor omfattning tillåter både jord- och skogsbruk. Men i den svenska officiella statistiken över skyddad natur räknas dock många skyddsformer som tillåter pågående markanvändning inte in – exempelvis strandskydd, generellt biotopskydd, vattenskyddsområden och riksintresseområden. De områden Sverige främst redovisar som skyddade är skyddsformer där jord- och skogsbruk är förbjudet.

Hade Sverige räknat in alla skyddsformer hade upp till 58 procent av rikets land- och sötvattensarealen kunnat anses vara skyddade, enligt rapporten. Från EU-klassens miljöbuse till ett av klassens ljus – bara beroende på hur statistiken rapporteras in.

Att statistiken behandlas så olika är inte bra. Sverige borde harmonisera sitt sätt att redovisa skyddad natur med andra länder, det skulle göra statistiken jämförbar. Dessutom väger statistiken tungt när allmänhet och politiker ska bilda sig en uppfattning om hur Sverige förhåller sig till andra länder och internationella åtaganden. Som rapporteringen ser ut i dagsläget är risken stor att beslut fattas utifrån en felaktig verklighetsbild.