1. Avdelningararrow-down
  2. Orterarrow-down
  1. Tjänsterarrow-down
  2. Annonseraarrow-down

Slöseri med tid, engagemang och skattemedel

Det diskuteras mycket om att pensionsåldern måste höjas men väldigt lite om att etableringsåldern på arbetsmarknaden behöver sänkas.
Foto: Bertil Ericson / TT

Svenska studenter tar ut sin examen när de börjar närma sig 30 år, vilket är mycket senare än i andra OECD-länder. Det är slöseri med tid, engagemang och skattemedel.

På Expressen beskriver Tobias Krantz, chef för utbildning, forskning och innovation på Svenskt näringsliv, och Mattias Munter, pensionsekonom på Skandia, att BNP skulle öka med 52 miljarder kronor och de offentliga finanserna förbättras med 21 miljarder kronor om studenter kom ut i arbete bara två år tidigare än i dag (Expressen den 6 maj 2019). Pensionerna skulle naturligtvis även förbättras, både för våra pensionärer i dag, och för de framtida pensionärerna, om fler människor kom i arbete tidigare.

Skribenterna föreslår därför att man bör se över prestationskravet för studiemedel och att införa en examensbonus för en person som tar sin examen i tid. Vidare vill de se en sommartermin för att påskynda inträdet på arbetsmarknaden.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Blekinge Läns Tidnings politiska linje. Tidningens politiska etikett är oberoende liberal.

Det är bra. Men universiteten lider också av systemfel. Universitetsprogram och kurser som exempelvis ”Ölets kultur och vetenskap” och ”Helig hälsa” är billiga och enkla: det är bara att plocka in en lärare som kan föreläsa på en kurs två dagar i veckan. Resterande tid läggs till självstudier. Inget material behövs, till skillnad från på exempelvis läkarlinjen. Anledningen till kurser som dessa är delvis de skeva universitet- och högskoleincitament. Studenter passerar enkelt genom vissa samhällsvetenskapliga och humanistiska utbildningar med ett godkänt betyg, och universitetet håvar som bekant in pengar per godkänd student.

Det är alltså varken värdet av bildning, eller möjligheten att få ett jobb efter utbildningen som styr universitet och högskolor utbud av olika program, det är ekonomiska incitament. Och evighetsstudierna gör att människor kommer ut allt senare på arbetsmarknaden, vilket i sin tur leder till lägre pension och högre pensionsålder. Men misstolka mig rätt: det är viktigt med bildning. Det finns ett värde i klassiska bildningsämnen som exempelvis historia, filosofi och litteraturhistoria, som inte nödvändigtvis leder till ett jobb.

Utbildningarna bör därför, precis som Krantz och Munter beskriver effektiviseras. I en rapport från Universitetskanslersämbetet (UKÄ) visades att det i dag går att ta de flesta examen utan att studera mycket mer än på halvfart. Incitamenten på universitet och högskolor måste därutöver reformeras: universitet bör inte får pengar per antalet examinerade studenter. På så vis skulle även antalet enkla och billiga utbildningar sållas bort. Ytterligare ett förslag vore att plocka bort CSN-bidraget till utbildningar och enbart erbjuda lånet.

Det är trots allt ganska enkelt. Studenter måste börja studera tidigare i åldern och bli klara fortare. Det måste finnas starkare incitament för att unga vuxna ska bli klara med sina studier i tid och komma ut i yrkeslivet.

Att yrkeslivet måste förlängas i takt med att vi blir allt äldre säger sig självt. Det behövs för både pensionerna och välfärden. Men i den diskussionen är det inte bara intressant att tala om att människor behöver stanna kvar på arbetsmarknaden längre, de behöver också komma ut i arbetslivet tidigare.