1. Avdelningararrow-down
  2. Orterarrow-down
  1. Tjänsterarrow-down
  2. Annonseraarrow-down

Emma Jaenson: Mobbarna borde skämmas

Det är svårt att bortse från att en stor del av avskyn mot frilansjournalisten Joakim Lamotte handlar om något annat än vanligt klassförakt.
Det Joakim Lamotte gör provocerar.
Foto: Björn Larsson Rosvall/TT

Det tidigare debattprogrammet Opinion Live, nu “Sverige Möts”, sände under onsdagen en debatt där frilansjournalisten Joakim Lamotte fick ställa Trollhättans kommun och polis till svars för våldet i kommunen. Programmet i sig har rönt stor uppmärksamhet, men intressantast är inte programmet i sig.

Det spännande skedde efter programmets slut: hur kommentarsfält efter kommentarsfält på sociala medier fylls av vuxna människor – många etablerade journalister – som öppet hånar och häcklar Joakim Lamotte.

Flera journalister ojar sig och “skäms” över att han kallar sig journalist. Han är ju så pinsam. Vår tidigare socialdemokratiska socialminister Annika Strandhäll stämmer in i kören.

Det här är en krönika av en medarbetare på ledarredaktionen. Blekinge Läns Tidning politiska etikett är oberoende liberal.

Under programmet bar Lamotte skyddsväst. Han beskriver själv att “Jag vet inte vilka som fanns i den lokalen, det var massa publik där från Kronogården. Om det är någon som tar sig in i lokalen så är det mig de prickar först. Jag struntade i att ta av den helt enkelt.” (Expressen den 27 februari). Lamotte har tidigare blivit påhoppad och misshandlad i Kronogården under en av sina reportage. Han och hans fru och hans barn har blivit mordhotade ett antal gånger. Det han gör provocerar.

Så den hånfulla kören skämtade om att han tagit steget från “offerkofta” till “offerväst”. Han kallas patetisk, töntig. Självklart är det dessutom “fel” väst han har på sig. Den skyddar bara mot knivar, inte mot skjutvapen – obildade Lamotte!

Västen är dessutom en “swishväst” och någon finurlig person har klistrat på en swishlogga på hans bröst på en bild från programmet. Lamotte kritiseras nämligen gärna för att han finansierar sitt arbete via betaltjänsten “swish”. Han tar emot pengar från personer som är villiga att betala för hans journalistik, till skillnad från exempelvis SVT- och SR-journalister som är skattefinansierade.

Lamotte blev för några veckor sedan, på grund av detta, kallad “swishhora” av en radiopratare i P4 Stockholms morgonprogram: “Någon som säger sig vara journalist och som inte tillhör ett mediehus men som tar in pengar, eh… via Swish alltså. Man tigger pengar helt enkelt för att få fortsätta och verka. Jag kallar dem ju swishhora”.

Och ja, just det. Han kallas även “swishtiggare”.

Det är ett hot mot demokratin när etablerade journalister blir mordhotade av nazister. Det är ett hot mot jämställdheten och mot demokratin när kvinnliga journalister får sexuella hot på grund av att de är kvinnor. Men när Lamotte mottar upprepade mordhot mot sig själv och sin fru och sina barn drar han på sig offerkoftan.

Det är svårt att bortse från att en stor del av avskyn mot Lamotte handlar om något annat än vanligt klassförakt. Han är en västgötsk man som gör enkel journalistik med en kamera från sin bil. Sannolikt handlar det också till stor del om att vissa journalister vill få ryggdunkar från den egna gruppen.

Oavsett vad man tycker om Lamottes journalistik är det osmakligt att stämma in i den mobbarkör som hånar och häcklar honom. De borde skämmas.