1. Avdelningararrow-down
  2. Orterarrow-down
  1. Tjänsterarrow-down
  2. Annonseraarrow-down

Låt oss kalla det SD-paradoxen

Sverigedemokraterna kräver gärna respekt för sina demokratiska fri- och rättigheter. Men när de själva tar makten spelar det där med åsiktsmångfald inte så stor roll, uppenbarligen.
Samstyret föreslår ny konstpolicy i Sölvesborg. På bilden Louise Erixon, kommunalråd för SD.
Foto: Johan Nilsson/TT

Någon som inte vill hyra ut sin hotell- eller konferensanläggning till SD-aktiviteter? Diktatur! Något bibliotek som inte tar in en viss invandringskritisk bok? Censur! Ingen som vill samarbeta med SD i riksdagen? Mobbing! Orden är starka när Sverigedemokraterna inte får som de vill.

För all del. Ibland har upprördheten haft fog för sig. När exempelvis offentliga bibliotek gallrat eller valt bort vissa böcker i den ”politiska korrekthetens namn” har biblioteken svikit medborgarna i sitt demokratiska uppdrag. Men ibland har den inte haft det. När andra politiska partiet inte har velat samarbeta med SD följer det blott demokratins spelregler. Varför skulle exempelvis Centerpartiet samarbeta med SD när de är varandras ömsesidigt uttalade meningsmotståndare? Ja, säg det.

Nu har det intressanta inträffat att SD själva fått makt och inflytande på sina håll i Kommunsverige. Här i vårt län i Sölvesborg där Samstyret i förra veckan presenterade ett omfattande handlingsprogram för kommun, det som ska bli Sverigedemokraternas modellkommun. En konservativ kommun för andra att ta efter.

Detta är en ledarartikel som uttrycker Blekinge Läns Tidnings politiska linje. Tidningens politiska etikett är oberoende liberal.

Här finns en del att fundera över när det gäller åsiktsmångfald och yttrandefrihet. I det digra handlingsprogrammet lyder exempelvis punkt 200 in extenso: ”När konst köps in av kommunen ska tidlös och klassisk konst som ger uttryck för och harmoniserar med kommunens historia, lokala identitet och fysiskt bebyggd miljö, sättas framför utmanande samtidskonst.”

Var är alla Sverigevänner som ropar censur nu? På semester i Ungern?

För hur rimmar det med åsiktsmångfald och yttrandefrihet att politikerna med ideologiska motiv ska gå in och förklara att viss konst – gällande motivkrets eller estetiskt uttryck – ska ratas i de offentliga konstinköpen?

”Åh nej, ta inte upp något så känsligt och jobbigt som ätstörningar bland unga tjejer eller att unga muslimer får glåpord kastade efter sig. Kom med här i stället. Se hur vackert ljuset faller på Listers härads tingshus i solnedgången! Säg, är inte det konst om något?” Nej, det rimmar inte alls särskilt väl med ett fritt konstliv att politiker ska bli offentliga censorer som ger sig in och ska styra över konsten.

Här finns dessutom något som går igen. Lås oss kalla det för SD-paradoxen. Yttrandefrihet och åsiktsmångfald är jätteviktigt, så länge det gäller Sverigedemokraterna själva. Alla ska få demonstrera på våra gator och torg, men inte flyktingar. Det ska vara förbehållet svenska medborgare, som Kent Ekeroth, tidigare riksdagsledamot för Sverigedemokraterna, gav uttryck för för några år sedan. Det är diskriminering att SD inte får gå med i Prideparaden. Men provocerande samtidskonst som utmanar våra könsroller, nej tack!

”Jag håller inte med om vad du säger, men jag är beredd att gå i döden för din rätt att säga det” är ett tänkvärt citat i sammanhanget. ”Behandla andra som du själv vill bli behandlad”, är ett annat.