Petter Birgersson: Demokrati, grön diktatur och ekofascism
Svenska Greenpeace nya ordförande Parul Sharma säger i en intervju med Svenska Dagbladet att: ”Med den kris vi har kanske det inte alltid är viktigast att ha befolkningen med sig.”
Efter det citatet är Parul Sharma snabb med att tillfoga att hon inte förespråkar någon klimatdiktatur men önskar att politikerna agerar snabb, självständigt och kompromisslöst. Parul Sharma har inte förtroende för demokratin men vill ändå ha förklara att hon värnar om den. Det går inte ihop. Varje organisation som strävar efter att ta en plats i seriös samhällsdebatt borde vara tydlig med att demokratin är den väg man tänker använda för att nå sina mål.
Många är de högt uppsatta samhällsdebattörer som önskar dra genvägar förbi valurnorna för påstått goda syften. Klimatfrågan är inget undantag. Laddade ord som panik och att tiden snart är ute bidrar till att stjälpa demokrati och humanitet. Den i svensk press flitigt citerade filosofen Torbjörn Tännsjö skrev i DN 5/12 2018: ”Jag tror att lösningen på problemet måste vara inte global demokrati utan global despoti.”
Professorn i klimatstrategi vid Handelshögskolan i Oslo, Jørgen Randers, har framhållit elitstyre, diktatur och planekonomi för att lösa klimatkrisen (SvD 4/11-17). Han fick medhåll av Anders Wijkman, en av två ordföranden i den internationella tankesmedjan Romklubben, styrelseordförande i EU-finansierade organisationen EIT Climate-KIC, styrelseledamot i biståndsmyndigheten Sida med mera. Wijkman förklarade att det kinesiska kommunistpartiet har en fördel eftersom ”Det finns ingen opposition som bråkar”. Den nyligen avlidne Li Peng, känd som ”Slaktaren från Peking”, hade trots allt lite trubbel med oppositionen 1989 när han som premiärminister i kommunistdiktaturen Kina övertygade Deng Xiaoping om att militärens kulor var det enda sättet att försvara socialismen från demokratidemonstranterna. Sedan dess är det få som bråkar. De som ändå gör det har kommunistdiktaturen sitt sätt att hantera, inga trädplanteringsprojekt i världen kan ursäkta det.
De tvångskollektivistiska ismerna har även i klimatfrågan funnit en ursäkt för sitt demokratiförakt. Det brukar heta att extremerna berör varandra och det stämmer också här.
Den finske filosofen Pentti Linkola är känd som en extrem ekologist, även kallad ekofascist. Han förespråkar hårdför diktatur, avskaffande av marknadsekonomi och massmord på människor. ”Den bästa diktaturen vore den där många huvuden rullar och regeringen förhindrar all ekonomisk tillväxt” är ett av hans många brutala citat. Linkola har inspirerat flera massmördare, vilket bland annat Linda Nordlund i Expressen uppmärksammat.
Liberalismens svar bör inte vara att förringa de hot som finns mot människans existens och jordens ekologiska mångfald. Att vårda det som ärvts och lämna så lite negativa avtryck som möjligt till kommande generationer är en lika viktig liberal kärna som den om de individuella friheterna. Därför är det bra att partiet Liberalernas nya ledare Nyamko Sabuni i Expressen gör klart att hon tror på demokratin och tekniken framför diktaturen och paniken.
