1. Avdelningararrow-down
  2. Orterarrow-down
  1. Tjänsterarrow-down
  2. Annonseraarrow-down

Är du kapabel att mörda är du kapabel att ta ditt straff

Vid sidan om coronaepidemin pågår en annan epidemi. I en ny rapport “Dödligt våld i den kriminella miljön” från Brottsförebyggande rådet (Brå den 2 april) konstateras inte enbart att det dödliga våldet i kriminella kretsar har ökat kraftigt och att användningen av automatvapen och andra skjutvapen har blivit allt vanligare. Det dödliga våldet har även gått ner i åldrarna. Både gärningsmän och offer blir yngre.
Skjuter du ihjäl någon om du är under 21 får du förmånliga rabatterna.
Foto: CLAUDIO BRESCIANI / TT

En fjärdedel av de som mördats är under 23 år. Medianåldern ligger på 28 år för offren medan medianåldern för gärningsmännen ligger på 27 år. Rapporten konstaterar också att både offer och gärningsman tidigare ofta har varit misstänkta för andra brott som narkotikabrott, våldsbrott, tillgreppsbrott och brott mot knivlagen eller vapenlagen.

Kanske kommer ni även ihåg Ali Arrach som uppmärksammades i Uppdrag Granskning under 2019. Arrach, som då var 19 år gammal, var misstänkt för över 200 brott. Nu i mars körde Arrach ihjäl en 50-årig pappa och skadade hans sambo och deras son svårt. Efter straffrabatter fick han 3 år och 3 månader i fängelse (SVT den 30 mars).

Tidigare har Arrach dömts till ungdomsvård och fängelse för andra grova brott, allt med inkluderad ungdomsrabatt. Han har fått hjälp av Socialtjänsten med lägenhet och praktikplats. Trots detta beskrev tingsrätten att: ”Arrach i det närmaste har varit helt likgiltig för andra människors liv genom sitt agerande att framföra en personbil i närmare 200 kilometer i timmen mot rött ljus i en trafikfarlig fyrvägskorsning varvid han i korsningen med full kraft körde in i en annan personbil” (Expressen den 24 mars).

Detta är en ledarartikel som uttrycker Blekinge Läns Tidnings politiska linje. Tidningens politiska etikett är oberoende liberal.

Det är svårt att tro att detta är ett straff som går i linje med det allmänna rättsmedvetandet. Inte heller lär det rimma särskilt väl med det allmänna rättsmedvetandet att personer under 21 som våldtar, mördar eller skjuter mot poliser får ett avsevärt lägre straff än om de var några år äldre. I dag får en 20-åring rabatt på tre fjärdedelar av strafftiden. 15-åringar avtjänar en femtedel av strafftiden (SVT den 19 september 2019). Är du under 18 är det dessutom praxis att dömas till ungdomsvård. Mängdrabatten reducerar sedan strafftiden ytterligare om du begått flera brott. Sedan räknas dessutom en tredjedel av strafftiden bort, genom så kallad “villkorlig frigivning”.

Dessa förkortade strafftider har således blivit ett incitament för kriminella gäng att använda sig av just unga personer i sin verksamhet. Skjuter du ihjäl någon om du är under 21 får du förmånliga rabatterna. Kanske hamnar du inte ens i fängelse, och gör du det är du ofta ute snart igen.

I ett rättssamhälle som följer det allmänna rättsmedvetandet är straffrabatt för unga en bra idé. Yngre människor har bristande konsekvenstänk. Men en sådan straffrabatt kan omöjligt gälla 15-åringar som skjuter, knivmördar, våldtar, rånar och skjuter raketer på blåljuspersonal. Är du kapabel att mörda en annan person är du naturligtvis kapabel att sitta av ditt straff.

Det största problemet i Sverige, som föranlett låga straff för grova våldsbrott är dock att brottslingar – och framför allt unga sådana – ofta betraktas som “offer”. Brist på fritidsgårdar, socioekonomiska faktorer, eller ojämlika strukturer är sådant som ofta påstås leda till ett kriminellt leverne. Men berodde ungdomsbrottsligheten på för få ungdomsgårdar så borde vi sett en drastiskt ökat ungdomsbrottslighet i Danderyd eller Täby. Berodde brottsligheten enbart på fattigdom eller “socioekonomiska” faktorer så borde mormor och morfar skjutit ihjäl mängder av människor på 40-talet. Det gjorde de dock inte, trots skral ekonomi och varken föräldraförsäkring, bostadsbidrag eller CSN.

Vem är det då vi syftar till att hjälpa med den slappa lagstiftningen? Inte är det offren eller de som bor i de områden där det skjuts, sprängs och rånas. Knappast är det heller offren som utsätts för våldsverkarna. Och seriöst, är det någon som bryr sig om att den kille som dömts för över 200 våldsbrott och slutligen dödat en 50-årig pappa, hade en svår uppväxt? Vi måste få ett rättssystem som bryr sig mer om brottsoffren än gärningsmännen.