1. Avdelningararrow-down
  2. Orterarrow-down
  1. Tjänsterarrow-down
  2. Annonseraarrow-down

Sorgearbete med Istanbul som kuliss

Man behöver ge ”Jag är Istanbul” lite tid. För boken vinner i längden och går från trög start till lågmäld intensitet, tycker Maria Ehrenberg.
Foto: johanna arnstrom

Jag är Istanbul

Roman
Författare: Malin Isaksson
Förlag: Ordfront

Huvudpersonen lever tillsammans med sin man och två barn i Istanbul, ett äventyr som ska vara ett halvår. Hennes längtan att omfamna och förstå staden, hennes förundran över den bildar en stämningsmättad grundton. Kärleken till staden interfolieras av kärleken till pappan som nyligen dött. Och oron över mamman, kvar i Stockholm och sjuk även hon. Sorgearbete är romanens huvudtema och denna del växer ju längre in i romanen läsaren kommer.

Konstruktionen är intressant och bygger på tillbakablickar och tidsförskjutningar. Associationer som leder till nya hågkomster varvas med nuet i Istanbul. Det tar ett tag att komma in i, men är mödan värd.

Ett annat temat är skrivandet i sig. Huvudpersonen bearbetar både sin text och sina minnen genom skrivandet. Vilket är det ena, vilket är det andra?

Kort sagt: en finstämd berättelse. Om jag skulle önska något så är det än mer detaljer av Istanbuls olika delar. Det finns en fin scen där huvudpersonen cyklar mellan Istanbuls europeiska och asiatiska del – här finns krockar som hade varit spännande att få del av än mer. Men det ligger kanske utanför huvudpersonens tankesfär – hon förefaller ganska omedveten om sin egen privilegierade situation som vit, välbeställd kvinna.