En anklagad faders manifest
Jag väntar i snön
Autofiktion
Författare: Daniel Dencik
Förlag: Polaris
Översättning: M. Andersson
Danske Alexander får inte längre träffa sina sexåriga tvillingar. Han anklagas för att ha misshandlat dem. Barnen är rädda. Den svenska rättsliga och byråkratiska processen är okänslig och ingen vill höra hans version, att han är oskyldig. Livet blir en Kafkaliknande mardröm.
Boken, som utspelas under ett år, är ojämn och på många sätt stillastående. Pappans ömsinta minnen av och drömmar om barnen varvas med vanmakt och och motgångar. Han driver en cynisk resebyrå riktad mot personer som vill uppleva nya äventyr, och begraver sig i jobb. Som man i kris blir Alexander bitvis en kliché. Att modern inte vill låta honom träffa barnen beror på att han försmått henne. Tankarna på hämnd får honom honom i stunder att sympatisera med Breivik.
Boken är också en partsinlaga. För utanför texten finns det ännu mer obehagliga. Baserad på verkliga händelser, står det torrt på baksidan. Dencik är filmare och författare och i Danmark fick boken 2014 stor uppmärksamhet, inte minst för sin kritik av Sverige. Samtidigt fick Dencik stå oemotsagd. Efter utläsning tar det inte lång tid att hitta att det finns fler sidor av saken än den författaren framför. Här föreligger nog inte bara en utan flera tragedier.
I bokform fungerar skildringarna av hopp, förtvivlan och myndighetsvanmakt väl, men inte de delar som blir en anklagad faders manifest.
